bool(false)

Bryggarsläkten Sinebrychoff

Släkten Sinebrychoff kom ursprungligen från köpingen Gavriloff i guvernementet Vladimir, nordost om Moskva. Den första av släkten Sinebrychoff som bosatte sig på finsk mark var Peter Sinebrychoff, som i slutet av 1700-talet verkade som köpman i den del av Kymmenedalen som hade avträtts till Ryssland. Peter Sinebrychoff avled 1805 och efterlämnade, så vitt man vet, minst nio barn – sex söner och tre döttrar. Av sönerna stannade Nikolaj och Paul kvar i Finland, där de etablerade sig som affärsmän.

 

NIKOLAJ SINEBRYCHOFF (1786‒1848)

Nikolaj Sinebrychoff flyttade 1817 sin affärsverksamhet till fästningsön Sveaborg utanför Helsingfors. Där etablerade han sig snabbt som varuleverantör och byggnadsentreprenör för den stora ryska garnisonen. Redan första året utvidgade han verksamheten och ropade in ensamrätten till brännvinsbränning för fem år framåt. Genom kontraktsförlängningar lyckades han behålla ensamrätten ända fram till år 1853. År 1819 fick han ensamrätt även för öltillverkning.

Nikolaj Sinebrychoff lät uppföra ett ståtligt hus i Sandviken, på den tiden ett förstadsområde till huvudstaden Helsingfors. Huset låg i en stor trädgård med bryggeriet och brännvinsbränneriet som grannar. Trots att byggnaden stod färdig 1842 flyttade Nikolaj aldrig in i den, utan bodde kvar i sin något anspråkslösare bostad på Sveaborg. Han dog ogift och barnlös 1848.

 

PAUL SINEBRYCHOFF DEN ÄLDRE (1799‒1883)

Efter Nikolajs frånfälle övertogs det lönsamma affärsföretaget av hans yngre bror Paul, som bodde ensam i övre våningen i det stora huset. Hushållet sköttes av hushållerskor, som dock sällan blev långvariga på sin post. Men 1847 blev kaptensänkan Tichanoff, född Landström, hushållerska hos Sinebrychoff. Hon hade en 16-årig dotter som hette Anna.

Paul fattade tycke för Anna (1830–1904) och 1850 stod bröllopet mellan den 50-årige Paul och hans 19-åriga fästmö. Äktenskapet blev lyckligt. Under 1850-talet fick de fyra barn, först Maria 1852, sedan Anna 1854, äldste sonen Nicolas 1856 och till sist Paul 1859, som fick samma namn som fadern.

Paul Sinebrychoff d.ä. utvecklade familjeföretaget till en stor företagskoncern med betydande ägarandelar inom alla centrala områden av det finländska näringslivet. Företaget hade inte längre ensamrätt till brännvinsbränneri och öltillverkning, men Paul lyckades ändå bevara bryggeriet som koncernens kärnverksamhet. Paul Sinebrychoff d.ä. dog 1883. Hans änka Anna förvaltade egendomen med stor framgång fram till sin död 1904.

 

Paul ja Anna perheineen.

Paul och Anna med barnen Paul, Anna, Maria och Nicolas.

 

NICOLAS SINEBRYCHOFF (1856‒1896) JA PAUL SINEBRYCHOFF, DEN YNGRE (1859‒1917)

Paul Sinebrychoff d.y. var ursprungligen inte tilltänkt för rollen som faderns efterträdare i företagets ledning. Den rollen tillföll hans äldre broder Nicolas, som utnämndes till verkställande direktör 1878. Nicolas var en sällskaplig och generös person och en entusiastisk friluftsmänniska, jägare och seglare. Som affärsman höll han dock inte måttet. Ansvaret för företagets utveckling övertogs därför med moderns bifall av den yngre brodern Paul, som då var 29 år gammal. Paul visade sig vara en effektiv företagsledare. I likhet med fadern investerade han bolagets tillgångar i aktier och obligationer. Under åren kring sekelskiftet 1900 var släkten Sinebrychoff bland annat största ägare i Föreningsbanken. År 1888 omvandlades företaget till ett aktiebolag. Paul Sinebrychoff d.y. dog barnlös 1917 och bryggeriet övergick till systerns släktgren. Numera ägs bryggeriet av den danska Carlsberg-koncernen.

 

Nicolas & Paul Sinebrychoff.

Nicolas & Paul Sinebrychoff.

 

PAUL OCH FANNY SINEBRYCHOFF

När Paul Sinebrychoff d.y. gifte sig med skådespelerskan Fanny Grahn (1862–1921) i oktober 1883 hade han ännu inte tagit över ansvaret för familjeföretaget. Det unga paret hade tid att resa utomlands och bekanta sig med Europas konstskatter.

”Redan i unga år var vi förtjusta i konst. På 1880-talet när vi var nygifta och kunde resa utomlands, försummade vi aldrig att besöka konstgallerier. När vi såg allt det vackra och upplyftande som fanns där, greps vi av en brinnande önskan att få dela med oss av det till medborgarna i vårt avlägsna hemland. Det var då vi beslöt att börja samla värdefulla konstverk i vårt hem för att bygga upp en samling som vi kanske någon gång i framtiden skulle kunna donera till finska staten.”

– Fanny Sinebrychoff, i tidskriften Suomen kuvalehti 1921

Paul och Fanny Sinebrychoff inledde sitt konstsamlande på 1890-talet. Nästan trettio år senare kunde makarnas gemensamma önskan förverkligas, då närmare 900 konstverk övergick till finska staten genom Fanny Sinebrychoffs testamente 1921. Samlingen kan beskådas på sin ursprungliga plats i Konstmuseet Sinebrychoff på Bulevarden 40 i Helsingfors, där Paul och Fanny Sinebrychoffs hem har väckts till liv efter ett avbrott på flera decennier.

 

Kihlapari Paul ja Fanny.

Fanny och Paul. Foto: Johannes Jaeger, Stockholm (1883)